publicerad: 2015
dubbelmening
dubbel|men·ing
substantiv
~en ~ar • till mening 4 1dubbel
Singular | |
---|---|
en dubbelmening | obestämd form |
en dubbelmenings | obestämd form genitiv |
dubbelmeningen | bestämd form |
dubbelmeningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubbelmeningar | obestämd form |
dubbelmeningars | obestämd form genitiv |
dubbelmeningarna | bestämd form |
dubbelmeningarnas | bestämd form genitiv |