publicerad: 2015
duva
1duva
substantiv
~n duvor • en fågel; bildl. mild person
Singular | |
---|---|
en duva | obestämd form |
en duvas | obestämd form genitiv |
duvan | bestämd form |
duvans | bestämd form genitiv |
Plural | |
duvor | obestämd form |
duvors | obestämd form genitiv |
duvorna | bestämd form |
duvornas | bestämd form genitiv |
2duva
verb
~de ~t • förskeppet duvar förskeppet rör sig nedåt vid stampning
Finita former | |
---|---|
duvar | presens aktiv |
duvade | preteritum aktiv |
duva | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att duva | infinitiv aktiv |
har/hade duvat | supinum aktiv |
Presens particip | |
duvande |