publicerad: 2015
döing
dö·ing
el. död·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ död person; gengångare
Singular | |
---|---|
en döing (en döding) | obestämd form |
en döings (en dödings) | obestämd form genitiv |
döingen (dödingen) | bestämd form |
döingens (dödingens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
döingar (dödingar) | obestämd form |
döingars (dödingars) | obestämd form genitiv |
döingarna (dödingarna) | bestämd form |
döingarnas (dödingarnas) | bestämd form genitiv |