publicerad: 2015
döing
dö·ing
el. död·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ död person; gengångare
| Singular | |
|---|---|
| en döing (en döding) | obestämd form |
| en döings (en dödings) | obestämd form genitiv |
| döingen (dödingen) | bestämd form |
| döingens (dödingens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| döingar (dödingar) | obestämd form |
| döingars (dödingars) | obestämd form genitiv |
| döingarna (dödingarna) | bestämd form |
| döingarnas (dödingarnas) | bestämd form genitiv |


