publicerad: 2015
ed
1ed
substantiv
~en ~er 1 högtidlig sanningsförsäkran särsk. före förhör i rättegång: avlägga ed2 svordom – I sammansättn. ed-, eds-; alla sådana sammansättn. hör till 1ed 1.
Singular | |
---|---|
en ed | obestämd form |
en eds | obestämd form genitiv |
eden | bestämd form |
edens | bestämd form genitiv |
Plural | |
eder | obestämd form |
eders | obestämd form genitiv |
ederna | bestämd form |
edernas | bestämd form genitiv |
2ed
substantiv
~et; pl. ~ • landtunga el. landpassage mellan farbara vatten
Singular | |
---|---|
ett ed | obestämd form |
ett eds | obestämd form genitiv |
edet | bestämd form |
edets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ed | obestämd form |
eds | obestämd form genitiv |
eden | bestämd form |
edens | bestämd form genitiv |