publicerad: 2015
eftergranskare
efter|gransk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑granskarna eftergranska
Singular | |
---|---|
en eftergranskare | obestämd form |
en eftergranskares | obestämd form genitiv |
eftergranskaren | bestämd form |
eftergranskarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
eftergranskare | obestämd form |
eftergranskares | obestämd form genitiv |
eftergranskarna | bestämd form |
eftergranskarnas | bestämd form genitiv |