publicerad: 2015
egensvängning
egen|sväng·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨fys.⟩ egen 1 svängning
| Singular | |
|---|---|
| en egensvängning | obestämd form |
| en egensvängnings | obestämd form genitiv |
| egensvängningen | bestämd form |
| egensvängningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| egensvängningar | obestämd form |
| egensvängningars | obestämd form genitiv |
| egensvängningarna | bestämd form |
| egensvängningarnas | bestämd form genitiv |


