publicerad: 2015
elegant
1e·leg·ant
[‑an´t]
adjektiv; n. ~, ~a • smakfull i klädsel och maner, stilfull; flott
Positiv | |
---|---|
en elegant + substantiv | |
ett elegant + substantiv | |
den/det/de eleganta + substantiv | |
den elegante + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de elegantare + substantiv | |
Superlativ | |
är elegantast | |
den/det/de elegantaste + substantiv |
2e·leg·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er • elegant person; snobb
Singular | |
---|---|
en elegant | obestämd form |
en elegants | obestämd form genitiv |
eleganten | bestämd form |
elegantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
eleganter | obestämd form |
eleganters | obestämd form genitiv |
eleganterna | bestämd form |
eleganternas | bestämd form genitiv |