publicerad: 2015
elegant
1e·leg·ant
[‑an´t]
adjektiv; n. ~, ~a • smakfull i klädsel och maner, stilfull; flott
| Positiv | |
|---|---|
| en elegant + substantiv | |
| ett elegant + substantiv | |
| den/det/de eleganta + substantiv | |
| den elegante + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de elegantare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är elegantast | |
| den/det/de elegantaste + substantiv |
2e·leg·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er • elegant person; snobb
| Singular | |
|---|---|
| en elegant | obestämd form |
| en elegants | obestämd form genitiv |
| eleganten | bestämd form |
| elegantens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| eleganter | obestämd form |
| eleganters | obestämd form genitiv |
| eleganterna | bestämd form |
| eleganternas | bestämd form genitiv |


