publicerad: 2015
embarkera
em·bark·era
[embarke´ra el. ambarke´ra]
verb
~de ~t • gå ombord; inskeppa; stiga på
| Finita former | |
|---|---|
| embarkerar | presens aktiv |
| embarkeras | presens passiv |
| embarkerade | preteritum aktiv |
| embarkerades | preteritum passiv |
| embarkera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att embarkera | infinitiv aktiv |
| att embarkeras | infinitiv passiv |
| har/hade embarkerat | supinum aktiv |
| har/hade embarkerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| embarkerande | |
| Perfekt particip | |
| en embarkerad + substantiv | |
| ett embarkerat + substantiv | |
| den/det/de embarkerade + substantiv | |


