publicerad: 2015
enare
en·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. enarna 3ena
Singular | |
---|---|
en enare | obestämd form |
en enares | obestämd form genitiv |
enaren | bestämd form |
enarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
enare | obestämd form |
enares | obestämd form genitiv |
enarna | bestämd form |
enarnas | bestämd form genitiv |