publicerad: 2015
entydighet
en|tyd·ig·het
substantiv
~en ~er entydig
Singular | |
---|---|
en entydighet | obestämd form |
en entydighets | obestämd form genitiv |
entydigheten | bestämd form |
entydighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
entydigheter | obestämd form |
entydigheters | obestämd form genitiv |
entydigheterna | bestämd form |
entydigheternas | bestämd form genitiv |