publicerad: 2015
erfordra
er·fordra
verb
~de ~t • mest i pass.; fordra, kräva: legitimation erfordras
| Finita former | |
|---|---|
| erfordrar | presens aktiv |
| erfordras | presens passiv |
| erfordrade | preteritum aktiv |
| erfordrades | preteritum passiv |
| erfordra | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att erfordra | infinitiv aktiv |
| att erfordras | infinitiv passiv |
| har/hade erfordrat | supinum aktiv |
| har/hade erfordrats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| erfordrande | |
| Perfekt particip | |
| en erfordrad + substantiv | |
| ett erfordrat + substantiv | |
| den/det/de erfordrade + substantiv | |


