publicerad: 2015
expediering
ex·pedi·er·ing
substantiv
~en ~ar • till expediera 1,2
Singular | |
---|---|
en expediering | obestämd form |
en expedierings | obestämd form genitiv |
expedieringen | bestämd form |
expedieringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
expedieringar | obestämd form |
expedieringars | obestämd form genitiv |
expedieringarna | bestämd form |
expedieringarnas | bestämd form genitiv |