publicerad: 2015
expedit
1ex·ped·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • butiksbiträde
Singular | |
---|---|
en expedit | obestämd form |
en expedits | obestämd form genitiv |
expediten | bestämd form |
expeditens | bestämd form genitiv |
Plural | |
expediter | obestämd form |
expediters | obestämd form genitiv |
expediterna | bestämd form |
expediternas | bestämd form genitiv |
2ex·ped·it
[‑i´t]
adjektiv; n. ~, ~a • flink och effektiv
Positiv | |
---|---|
en expedit + substantiv | |
ett expedit + substantiv | |
den/det/de expedita + substantiv |