SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
faktum
fakt·­um substantiv ~et; pl. ~ el. fakta, best. pl. ~en el. fakta säkert konstaterat sak­förhållande: ​ett o­bestridligt faktum; ​faktum kvar­står; ​faktum är att ...; ​fakta i målet​ – I sammansättn. fakta-.
Singular
ett faktumobestämd form
ett faktumsobestämd form genitiv
faktumetbestämd form
faktumetsbestämd form genitiv
Plural
faktum (fakta)obestämd form
faktums (faktas)obestämd form genitiv
faktumen (fakta)bestämd form
faktumens (faktas)bestämd form genitiv