publicerad: 2015
fakultetsopponent
fak·ult·ets|op·pon·ent
substantiv
~en ~er • huvudopponent vid disputation
Singular | |
---|---|
en fakultetsopponent | obestämd form |
en fakultetsopponents | obestämd form genitiv |
fakultetsopponenten | bestämd form |
fakultetsopponentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fakultetsopponenter | obestämd form |
fakultetsopponenters | obestämd form genitiv |
fakultetsopponenterna | bestämd form |
fakultetsopponenternas | bestämd form genitiv |