SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
falla
falla verb föll, fallit, fallen fallet fallna, pres. faller • ramla; lida neder­lag; dödas i strid; ​det faller av sig självt det är själv­klart; ​falla i glömska glömmas
Finita former
fallerpresens aktiv
föllpreteritum aktiv
fallimperativ aktiv
Infinita former
att fallainfinitiv aktiv
har/hade fallitsupinum aktiv
Presens particip
fallande
Perfekt particip
en fallen + substantiv
ett fallet + substantiv
den/det/de fallna + substantiv
den fallne + maskulint substantiv
falla av 1 få sämre fysisk kondition2 styra segel­båt åt lä­sidan
Infinita formeratt falla avinfinitiv aktivPresens participavfallandePerfekt participen avfallen + substantivett avfallet + substantivden/det/de avfallna + substantivden avfallne + maskulint substantiv
falla bort • ngt bort­faller el. faller bort
Infinita formeratt falla bortinfinitiv aktivPresens participbortfallandePerfekt participen bortfallen + substantivett bortfallet + substantivden/det/de bortfallna + substantivden bortfallne + maskulint substantiv
falla ifrån • äv. dö
Infinita formeratt falla ifråninfinitiv aktivPresens participifrånfallandePerfekt participen ifrånfallen + substantivett ifrånfallet + substantivden/det/de ifrånfallna + substantivden ifrånfallne + maskulint substantiv
falla igenom • miss­lyckas
Infinita formeratt falla igenominfinitiv aktivPresens participigenomfallandePerfekt participen igenomfallen + substantivett igenomfallet + substantivden/det/de igenomfallna + substantivden igenomfallne + maskulint substantiv
falla in 1 vara förlagd till, in­träffa: ​jul­afton faller in el. in­faller på en sön­dag i år2 in­flika: ​"Det är klart", föll hon in el. in­föll hon3 komma i ngns tankar: ​det föll honom aldrig in, att ...4 tränga in militärt: ​fienden föll in el. in­föll i landets västra delar
Infinita formeratt falla ininfinitiv aktivPresens participinfallandePerfekt participen infallen + substantivett infallet + substantivden/det/de infallna + substantivden infallne + maskulint substantiv
falla på • in­träffa: ​när skymningen faller på
Infinita formeratt falla påinfinitiv aktivPresens particippåfallandePerfekt participen påfallen + substantivett påfallet + substantivden/det/de påfallna + substantivden påfallne + maskulint substantiv
falla sig • slumpa sig; te sig
Ordform(er)falla sig
falla undan • ge efter
Infinita formeratt falla undaninfinitiv aktivPresens participundanfallandePerfekt participen undanfallen + substantivett undanfallet + substantivden/det/de undanfallna + substantivden undanfallne + maskulint substantiv
falla ut • äv. resultera: ​lotten föll ut el. ut­föll med vinst
Infinita formeratt falla utinfinitiv aktivPresens participutfallandePerfekt participen utfallen + substantivett utfallet + substantivden/det/de utfallna + substantivden utfallne + maskulint substantiv