publicerad: 2015
fantom
1fant·om
[‑å´m]
substantiv
~en el. ~et; pl. ~er el. ~ • inbillningsfoster, spöke; drömbild; plastisk modell av kroppsdel; som förled i sammansättn. äv. fantastisk, dröm-
Singular | |
---|---|
en fantom (ett fantom) | obestämd form |
en fantoms (ett fantoms) | obestämd form genitiv |
fantomen (fantomet) | bestämd form |
fantomens (fantomets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
fantomer (fantom) | obestämd form |
fantomers (fantoms) | obestämd form genitiv |
fantomerna (fantomen) | bestämd form |
fantomernas (fantomens) | bestämd form genitiv |
2fant·om
[‑å´m]
substantiv
~en ~er • enastående skicklig person: en fantom i målet
Singular | |
---|---|
en fantom | obestämd form |
en fantoms | obestämd form genitiv |
fantomen | bestämd form |
fantomens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fantomer | obestämd form |
fantomers | obestämd form genitiv |
fantomerna | bestämd form |
fantomernas | bestämd form genitiv |