publicerad: 2015
faskikel
fask·ikel
~n faskiklar el. fasc·ikel
[fa∫ik´el ljust sj‑ljud]
~n fasciklar • bunt skrifter; häfte
Singular | |
---|---|
en faskikel (en fascikel) | obestämd form |
en faskikels (en fascikels) | obestämd form genitiv |
faskikeln (fascikeln) | bestämd form |
faskikelns (fascikelns) | bestämd form genitiv |
Plural | |
faskiklar (fasciklar) | obestämd form |
faskiklars (fasciklars) | obestämd form genitiv |
faskiklarna (fasciklarna) | bestämd form |
faskiklarnas (fasciklarnas) | bestämd form genitiv |