publicerad: 2015
fasta
1fasta
substantiv
~n fastor • tid för fastande; fastan tiden från fastlagssöndagen till påskdagen – I sammansättn. faste-.
| Singular | |
|---|---|
| en fasta | obestämd form |
| en fastas | obestämd form genitiv |
| fastan | bestämd form |
| fastans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fastor | obestämd form |
| fastors | obestämd form genitiv |
| fastorna | bestämd form |
| fastornas | bestämd form genitiv |
2fasta
verb
~de ~t • avhålla sig från föda el. från att äta kött
| Finita former | |
|---|---|
| fastar | presens aktiv |
| fastas | presens passiv |
| fastade | preteritum aktiv |
| fastades | preteritum passiv |
| fasta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att fasta | infinitiv aktiv |
| att fastas | infinitiv passiv |
| har/hade fastat | supinum aktiv |
| har/hade fastats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| fastande | |
3fasta
oböjligt substantiv
• ta fasta på lägga på minnet, begagna sig av, uppmärksamma
| Ordform(er) | |
|---|---|
| fasta | |


