publicerad: 2015
finess
fin·ess
[‑es´]
substantiv
~en ~er • finhet, förfining; skickligt grepp; fin nyans
Singular | |
---|---|
en finess | obestämd form |
en finess | obestämd form genitiv |
finessen | bestämd form |
finessens | bestämd form genitiv |
Plural | |
finesser | obestämd form |
finessers | obestämd form genitiv |
finesserna | bestämd form |
finessernas | bestämd form genitiv |