publicerad: 2015
finrum
fin|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • till fin 1 1rum 1
Singular | |
---|---|
ett finrum | obestämd form |
ett finrums | obestämd form genitiv |
finrummet | bestämd form |
finrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
finrum | obestämd form |
finrums | obestämd form genitiv |
finrummen | bestämd form |
finrummens | bestämd form genitiv |