publicerad: 2015
fjantighet
fjant·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ fjantig
Singular | |
---|---|
en fjantighet | obestämd form |
en fjantighets | obestämd form genitiv |
fjantigheten | bestämd form |
fjantighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fjantigheter | obestämd form |
fjantigheters | obestämd form genitiv |
fjantigheterna | bestämd form |
fjantigheternas | bestämd form genitiv |