publicerad: 2015
fjompa
1fjompa
[fjåm`pa]
substantiv
~n fjompor • ⟨vard.⟩ fjompig kvinna el. flicka
Singular | |
---|---|
en fjompa | obestämd form |
en fjompas | obestämd form genitiv |
fjompan | bestämd form |
fjompans | bestämd form genitiv |
Plural | |
fjompor | obestämd form |
fjompors | obestämd form genitiv |
fjomporna | bestämd form |
fjompornas | bestämd form genitiv |
2fjompa
[fjåm`pa]
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
fjompar | presens aktiv |
fjompade | preteritum aktiv |
fjompa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fjompa | infinitiv aktiv |
har/hade fjompat | supinum aktiv |
Presens particip | |
fjompande |
fjompa sig
• ⟨vard.⟩ bete sig fjompigtOrdform(er) fjompa sig