publicerad: 2015
flagrant
flagr·ant
[‑an´t]
adjektiv; n. ~, ~a • uppenbar, påtaglig och klandervärd: flagranta missförhållanden
| Positiv | |
|---|---|
| en flagrant + substantiv | |
| ett flagrant + substantiv | |
| den/det/de flagranta + substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de flagrantare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är flagrantast | |
| den/det/de flagrantaste + substantiv |


