publicerad: 2015
flarn
flarn
substantiv
~et; pl. ~ 1 barkstycke som flöte2 lätt, bräckligt föremål
Singular | |
---|---|
ett flarn | obestämd form |
ett flarns | obestämd form genitiv |
flarnet | bestämd form |
flarnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
flarn | obestämd form |
flarns | obestämd form genitiv |
flarnen | bestämd form |
flarnens | bestämd form genitiv |