publicerad: 2015
flexion
flex·ion
el. flekt·ion
[flek∫o´n]
substantiv
~en ~er • ⟨språkv.⟩ till flektera
Singular | |
---|---|
en flexion (en flektion) | obestämd form |
en flexions (en flektions) | obestämd form genitiv |
flexionen (flektionen) | bestämd form |
flexionens (flektionens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
flexioner (flektioner) | obestämd form |
flexioners (flektioners) | obestämd form genitiv |
flexionerna (flektionerna) | bestämd form |
flexionernas (flektionernas) | bestämd form genitiv |