publicerad: 2015
flörta
flörta
el. flirta
[flört`a]
verb
~de ~t • flörta med ngn visa sig intresserad av el. smått förälskad i ngn
Finita former | |
---|---|
flörtar (flirtar) | presens aktiv |
flörtas (flirtas) | presens passiv |
flörtade (flirtade) | preteritum aktiv |
flörtades (flirtades) | preteritum passiv |
flörta (flirta) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att flörta (flirta) | infinitiv aktiv |
att flörtas (flirtas) | infinitiv passiv |
har/hade flörtat (flirtat) | supinum aktiv |
har/hade flörtats (flirtats) | supinum passiv |
Presens particip | |
flörtande (flirtande) |