publicerad: 2015
flykt
1flykt
substantiv
~en ~er • äv. mer el. mindre bildl.; till 1fly 1; ta till flykten fly; tidens flykt tidens gång – Nästan alla sammansättn. med flykt- hör till 1flykt.
Singular | |
---|---|
en flykt | obestämd form |
en flykts | obestämd form genitiv |
flykten | bestämd form |
flyktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
flykter | obestämd form |
flykters | obestämd form genitiv |
flykterna | bestämd form |
flykternas | bestämd form genitiv |
2flykt
substantiv
~en • till flyga: fåglars flykt; fantasins flykt
Singular | |
---|---|
en flykt | obestämd form |
en flykts | obestämd form genitiv |
flykten | bestämd form |
flyktens | bestämd form genitiv |