publicerad: 2015
fläta
1fläta
substantiv
~n flätor • särsk. i håret, men äv. allmännare
Singular | |
---|---|
en fläta | obestämd form |
en flätas | obestämd form genitiv |
flätan | bestämd form |
flätans | bestämd form genitiv |
Plural | |
flätor | obestämd form |
flätors | obestämd form genitiv |
flätorna | bestämd form |
flätornas | bestämd form genitiv |
2fläta
verb
~de ~t • fläta håret
Finita former | |
---|---|
flätar | presens aktiv |
flätas | presens passiv |
flätade | preteritum aktiv |
flätades | preteritum passiv |
fläta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fläta | infinitiv aktiv |
att flätas | infinitiv passiv |
har/hade flätat | supinum aktiv |
har/hade flätats | supinum passiv |
Presens particip | |
flätande | |
Perfekt particip | |
en flätad + substantiv | |
ett flätat + substantiv | |
den/det/de flätade + substantiv |
fläta in
• särsk. foga in: fläta in el. (sällan) infläta ngtInfinita former att fläta in infinitiv aktiv Presens particip inflätande Perfekt particip en inflätad + substantiv ett inflätat + substantiv den/det/de inflätade + substantiv
fläta samman
• fläta samman el. (sällan) sammanfläta ngraInfinita former att fläta samman infinitiv aktiv Presens particip sammanflätande Perfekt particip en sammanflätad + substantiv ett sammanflätat + substantiv den/det/de sammanflätade + substantiv