publicerad: 2015
fläta
1fläta
substantiv
~n flätor • särsk. i håret, men äv. allmännare
| Singular | |
|---|---|
| en fläta | obestämd form |
| en flätas | obestämd form genitiv |
| flätan | bestämd form |
| flätans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| flätor | obestämd form |
| flätors | obestämd form genitiv |
| flätorna | bestämd form |
| flätornas | bestämd form genitiv |
2fläta
verb
~de ~t • fläta håret
| Finita former | |
|---|---|
| flätar | presens aktiv |
| flätas | presens passiv |
| flätade | preteritum aktiv |
| flätades | preteritum passiv |
| fläta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att fläta | infinitiv aktiv |
| att flätas | infinitiv passiv |
| har/hade flätat | supinum aktiv |
| har/hade flätats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| flätande | |
| Perfekt particip | |
| en flätad + substantiv | |
| ett flätat + substantiv | |
| den/det/de flätade + substantiv | |
fläta in
• särsk. foga in: fläta in el. (sällan) infläta ngtInfinita former att fläta in infinitiv aktiv Presens particip inflätande Perfekt particip en inflätad + substantiv ett inflätat + substantiv den/det/de inflätade + substantiv
fläta samman
• fläta samman el. (sällan) sammanfläta ngraInfinita former att fläta samman infinitiv aktiv Presens particip sammanflätande Perfekt particip en sammanflätad + substantiv ett sammanflätat + substantiv den/det/de sammanflätade + substantiv


