publicerad: 2015
foga
foga
verb
~de ~t • förena med fog; till 1fog
| Finita former | |
|---|---|
| fogar | presens aktiv |
| fogas | presens passiv |
| fogade | preteritum aktiv |
| fogades | preteritum passiv |
| foga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att foga | infinitiv aktiv |
| att fogas | infinitiv passiv |
| har/hade fogat | supinum aktiv |
| har/hade fogats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| fogande | |
| Perfekt particip | |
| en fogad + substantiv | |
| ett fogat + substantiv | |
| den/det/de fogade + substantiv | |
foga ihop
• förena i fog; till 1fog: foga ihop el. (sällan) hopfoga två delarInfinita former att foga ihop infinitiv aktiv Presens particip ihopfogande Perfekt particip en ihopfogad + substantiv ett ihopfogat + substantiv den/det/de ihopfogade + substantiv
foga in
• passa in som del av: foga in el. infoga bilder i dokumentet
foga samman
• foga samman el. (sällan) sammanfoga två delarInfinita former att foga samman infinitiv aktiv Presens particip sammanfogande Perfekt particip en sammanfogad + substantiv ett sammanfogat + substantiv den/det/de sammanfogade + substantiv
foga sig
• finna sig, låta sig nöja: foga sig i att vara nummer tvåOrdform(er) foga sig


