publicerad: 2015
folkrättsbrott
folk·rätts|brott
substantiv
~et; pl. ~ folkrätt brott 1
Singular | |
---|---|
ett folkrättsbrott | obestämd form |
ett folkrättsbrotts | obestämd form genitiv |
folkrättsbrottet | bestämd form |
folkrättsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
folkrättsbrott | obestämd form |
folkrättsbrotts | obestämd form genitiv |
folkrättsbrotten | bestämd form |
folkrättsbrottens | bestämd form genitiv |