publicerad: 2015
fon
fon
[få´n]
substantiv
~en ~er • enskilt språkljud
Singular | |
---|---|
en fon | obestämd form |
en fons | obestämd form genitiv |
fonen | bestämd form |
fonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
foner | obestämd form |
foners | obestämd form genitiv |
fonerna | bestämd form |
fonernas | bestämd form genitiv |