publicerad: 2015
form
1form
[får´m]
substantiv
~en ~ar • behållare för t.ex. matlagning el. gjutning
Singular | |
---|---|
en form | obestämd form |
en forms | obestämd form genitiv |
formen | bestämd form |
formens | bestämd form genitiv |
Plural | |
formar | obestämd form |
formars | obestämd form genitiv |
formarna | bestämd form |
formarnas | bestämd form genitiv |
2form
[får´m]
substantiv
~en ~er 1 gestalt, yttre beskaffenhet2 knappast pl.; fysisk prestationsförmåga för tillfället: vara i form; vara ur form – De flesta sammansättn. med form- hör till 2form 1.
Singular | |
---|---|
en form | obestämd form |
en forms | obestämd form genitiv |
formen | bestämd form |
formens | bestämd form genitiv |
Plural | |
former | obestämd form |
formers | obestämd form genitiv |
formerna | bestämd form |
formernas | bestämd form genitiv |