publicerad: 2015
fortplanta
fort|planta
verb
~de ~t • få att föröka el. utbreda sig
Finita former | |
---|---|
fortplantar | presens aktiv |
fortplantas | presens passiv |
fortplantade | preteritum aktiv |
fortplantades | preteritum passiv |
fortplanta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fortplanta | infinitiv aktiv |
att fortplantas | infinitiv passiv |
har/hade fortplantat | supinum aktiv |
har/hade fortplantats | supinum passiv |
Presens particip | |
fortplantande | |
Perfekt particip | |
en fortplantad + substantiv | |
ett fortplantat + substantiv | |
den/det/de fortplantade + substantiv |
fortplanta sig
• få avkomma; utbreda sig: ljudet fortplantar sig snabbast i vakuumOrdform(er) fortplanta sig