publicerad: 2015
framgå
fram|gå
verb
‑gick, ‑gått, pres. ‑går • följa logiskt: av hans vittnesmål framgår att ...
Finita former | |
---|---|
framgår | presens aktiv |
framgick | preteritum aktiv |
framgå | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att framgå | infinitiv aktiv |
har/hade framgått | supinum aktiv |
Presens particip | |
framgående |