publicerad: 2015
fredsförhandlare
freds|för·handl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑förhandlarna fred 1 förhandlare
| Singular | |
|---|---|
| en fredsförhandlare | obestämd form |
| en fredsförhandlares | obestämd form genitiv |
| fredsförhandlaren | bestämd form |
| fredsförhandlarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fredsförhandlare | obestämd form |
| fredsförhandlares | obestämd form genitiv |
| fredsförhandlarna | bestämd form |
| fredsförhandlarnas | bestämd form genitiv |


