publicerad: 2015
frikänna
fri|känna
verb
‑kände, ‑känt, ‑känd n. ‑känt, pres. ‑känner • om domstol e.d.: förklara oskyldig
| Finita former | |
|---|---|
| frikänner | presens aktiv |
| frikänns (frikännes) | presens passiv |
| frikände | preteritum aktiv |
| frikändes | preteritum passiv |
| frikänn | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att frikänna | infinitiv aktiv |
| att frikännas | infinitiv passiv |
| har/hade frikänt | supinum aktiv |
| har/hade frikänts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| frikännande | |
| Perfekt particip | |
| en frikänd + substantiv | |
| ett frikänt + substantiv | |
| den/det/de frikända + substantiv | |
| den frikände + maskulint substantiv | |


