publicerad: 2015
frontförkortning
front|för·kort·ning
substantiv
~en ~ar front 1 förkortning 1
Singular | |
---|---|
en frontförkortning | obestämd form |
en frontförkortnings | obestämd form genitiv |
frontförkortningen | bestämd form |
frontförkortningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frontförkortningar | obestämd form |
frontförkortningars | obestämd form genitiv |
frontförkortningarna | bestämd form |
frontförkortningarnas | bestämd form genitiv |