SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
fruntimmer
frun|­timmer [frun`‑] substantiv ‑timret; pl. ~, best. pl. ‑timren ⟨vard., ibl. ngt nedsätt.⟩ kvinna
Singular
ett fruntimmerobestämd form
ett fruntimmersobestämd form genitiv
fruntimretbestämd form
fruntimretsbestämd form genitiv
Plural
fruntimmerobestämd form
fruntimmersobestämd form genitiv
fruntimrenbestämd form
fruntimrensbestämd form genitiv