publicerad: 2015
fräckhet
fräck·het
substantiv
~en ~er • äv. fräckt yttrande, fräck handling; särsk. till fräck 1
Singular | |
---|---|
en fräckhet | obestämd form |
en fräckhets | obestämd form genitiv |
fräckheten | bestämd form |
fräckhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fräckheter | obestämd form |
fräckheters | obestämd form genitiv |
fräckheterna | bestämd form |
fräckheternas | bestämd form genitiv |