publicerad: 2015
funktionsstörning
funkt·ions|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 2,3 funktion 1
Singular | |
---|---|
en funktionsstörning | obestämd form |
en funktionsstörnings | obestämd form genitiv |
funktionsstörningen | bestämd form |
funktionsstörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
funktionsstörningar | obestämd form |
funktionsstörningars | obestämd form genitiv |
funktionsstörningarna | bestämd form |
funktionsstörningarnas | bestämd form genitiv |