publicerad: 2015
fusionering
fus·ion·er·ing
substantiv
~en ~ar fusionera
Singular | |
---|---|
en fusionering | obestämd form |
en fusionerings | obestämd form genitiv |
fusioneringen | bestämd form |
fusioneringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fusioneringar | obestämd form |
fusioneringars | obestämd form genitiv |
fusioneringarna | bestämd form |
fusioneringarnas | bestämd form genitiv |