publicerad: 2015
få
1få
verb
fick konjunktiv finge, fått, pres. får • få en present; få tillstånd till ngt; man får inte stjäla; jag får säga, att ...
Finita former | |
---|---|
får | presens aktiv |
fås | presens passiv |
fick | preteritum aktiv |
ficks | preteritum passiv |
finge | preteritum konjunktiv |
Infinita former | |
att få | infinitiv aktiv |
att fås | infinitiv passiv |
har/hade fått | supinum aktiv |
har/hade fåtts | supinum passiv |
få ut
1 erhålla: få ut el. (sällan) utfå skadestånd2 ha utbyte: hon fick ut mycket av kursenInfinita former att få ut infinitiv aktiv
2få
adjektiv; komp. färre, superl. färst • i ringa antal
Positiv | |
---|---|
de få + substantiv | |
Komparativ | |
färre + substantiv i plural | |
Superlativ | |
färst + substantiv i plural |