publicerad: 2015
fångesman
fång·es|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • person som ngt förvärvats från; till 1fång 2
| Singular | |
|---|---|
| en fångesman | obestämd form |
| en fångesmans | obestämd form genitiv |
| fångesmannen | bestämd form |
| fångesmannens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fångesmän | obestämd form |
| fångesmäns | obestämd form genitiv |
| fångesmännen | bestämd form |
| fångesmännens | bestämd form genitiv |


