publicerad: 2015
fältväbel
fält|väbel
substantiv
~n ‑väblar • ⟨särsk. finl.⟩ person med en lägre befälsgrad
Singular | |
---|---|
en fältväbel | obestämd form |
en fältväbels | obestämd form genitiv |
fältväbeln | bestämd form |
fältväbelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
fältväblar | obestämd form |
fältväblars | obestämd form genitiv |
fältväblarna | bestämd form |
fältväblarnas | bestämd form genitiv |