publicerad: 2015
förbifart
för·bi|fart
[fö`r‑ el. ‑bi`‑]
substantiv
~en ~er • till fart 3: en förbifart runt Stockholm
Singular | |
---|---|
en förbifart | obestämd form |
en förbifarts | obestämd form genitiv |
förbifarten | bestämd form |
förbifartens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förbifarter | obestämd form |
förbifarters | obestämd form genitiv |
förbifarterna | bestämd form |
förbifarternas | bestämd form genitiv |