publicerad: 2015
förbudsivrare
för·buds|ivr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ivrarna förbud ivrare
Singular | |
---|---|
en förbudsivrare | obestämd form |
en förbudsivrares | obestämd form genitiv |
förbudsivraren | bestämd form |
förbudsivrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förbudsivrare | obestämd form |
förbudsivrares | obestämd form genitiv |
förbudsivrarna | bestämd form |
förbudsivrarnas | bestämd form genitiv |