publicerad: 2015
fördragsbrott
för·drags|brott
substantiv
~et; pl. ~ • till fördrag 1 brott 1
Singular | |
---|---|
ett fördragsbrott | obestämd form |
ett fördragsbrotts | obestämd form genitiv |
fördragsbrottet | bestämd form |
fördragsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
fördragsbrott | obestämd form |
fördragsbrotts | obestämd form genitiv |
fördragsbrotten | bestämd form |
fördragsbrottens | bestämd form genitiv |