publicerad: 2015
förebrå
före|brå
verb
‑brådde, ‑brått, ‑brådd n. ‑brått, pres. ‑brår • klandra, kritisera: förebrå honom (för) hans egoism
| Finita former | |
|---|---|
| förebrår | presens aktiv |
| förebrås | presens passiv |
| förebrådde | preteritum aktiv |
| förebråddes | preteritum passiv |
| förebrå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förebrå | infinitiv aktiv |
| att förebrås | infinitiv passiv |
| har/hade förebrått | supinum aktiv |
| har/hade förebråtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förebrående | |
| Perfekt particip | |
| en förebrådd + substantiv | |
| ett förebrått + substantiv | |
| den/det/de förebrådda + substantiv | |


